| FRÅN KORVKÄRRA TILL STOR FABRIK I KORSNÄS Ur Falukuriren torsdag 5 juni 1952
|
De 6 bröderna Olsson delar arbetet.
Det började 1890 med att en man i Korsnäs drog omkring och sålde kött från en skottkärra, och det fortsatte med affärer ur hästvagn och bil. Sonen öppnade den första butiken och byggde den röda lada, som blev den första primitiva arbetsverkstaden. Nu är butikerna sju och i dagarna har en gammal man och tredje generationens sex bröder flyttat in i en ultramodern charkuterifabrik tre kilometer från Falu stadsgräns. Ingen kan säga annat än att Firma Melker Olsson gått den långa vägen
Farfar Anders Olsson fick inte uppleva denna senaste etapp av utvecklingen, men hans son 73-årige Melker Olsson uppfångade vi en skymt av, där han i blåställ med livslång sakkunskap handskades med medvurstarna i rökrummets enligt vetenskapens senaste rön konstruerade rökugnar. Av de sex söner han, alltefter som de växt till, placerat i sitt företag var det den äldste, verkställande direktör Erik Olsson, som tjänstgjorde som in i minsta detalj initierad ciceron vid pressens rundvandring i veckan.
Adressen är Hälsingberg, Korsnäs och fabriken vänder fasaden mot stora landsvägen och gaveln mot den gamla firmatomten med Melker Olssons bostadshus och den röda verkstadslängan. Arkitekt Gerhard Puch på Sveriges köpmannaförbunds arkitektkontor har ritat och byggmästare Alfred Jansson i Bjursås uppfört den spartanskt enkla, långa med relativt låga byggnaden mot vars vitrappade väggar de blå fönstren verkningsfullt kontrasterar. Av estetiska skäl är dock inte färgen vald utan därför att allt vad flugor heter skyr blåa fönsterglas, och i detta fall tillkommer därutöver fördelen att glasen ger utsyn men inte insyn. Sedan huset började byggas i december 1950 har emellertid många ändringar och förbättringar tillkommit vad interiören beträffar - som naturligt är i en familj med sjuhövdad sakkunskap i charkuterifacket.
Arbetshallen - fabrikens hjärta
Vid styckningsbordet arbetar fyra man och därifrån vandrar råvarorna antingen via en trumma direkt till saltningsbassängerna i källaren, via hissen till något kylrum eller bara till någon av arbetshallens bländande maskiner i rostfritt. Kanske i första hand den elektriska sågen, vilken arbetar snabbare och precisare än den skickligaste fackman. Kanske till snabbhacket, den roterande hack- och blandningsmaskinen och sist till köttkvarnen med en kapacitet på 1.000 kg malet kött i timmen. När arbetet fortskridit så långt är det antagligen tid för korvberedningen och då kommer det rullande kryddskåpet till pass. Det är nämligen ionte små smulor i den vägen de olika korvsorterna kräver, och skåpet är också innehållsrikt alltifrån storbingarens torrmjölk och potatismjöl till arraks- och konjaks- och kardemummaessenserna, som droppas från kranarna. Den färdiga korven sprutas sedan behändigt i fjällstren, vilka numera till 75 procent är konstgjorda. De riktiga fjällstren betingar nämligen sådana fantasipriser, där de säljes i kaggvis, att de numera användes för den dyraste korven.
Arbetshallen, som hygieniskt och maskinellt står på toppen av vad som i den vägen kan åstadkommas, är fabrikens hjärta - men det är inte utan att bröderna Olssons ansikten ljusnar på ett alldeles särskilt sätt när de kommer in i kokrummet. De har nämligen alla i färskt minne hur pressande det var i kokrummet i de gamla lokalerna ständigt arbeta i en dimridå av ånga. Och trots de tre el- och ångdrivna kokgrytorna på vardera 350 liter är kuften här inte annorlunda än i vilket annat rum som helst, så väl är det ordnat med utpressningen av ånga.
Korvräkning á la Melker Olsson
Ärtsoppan populärast
Och så var det förr
Inger |